Jag har tänkt på en sak, när jag klippte mig häromdagen så var frisören gravid och jag frågade om hon visste om det var en tjej eller kille & hon berättade att hon inte ville veta vad det var för kön. Då kan jag inte hjälpa att tänka mig i samma situation, alltså med en bulle i ugnen. Jag hade förmodligen blivit en grym mamma men just nu, när jag inte ens har gått ut eller börjat gymnasiet så känns det lite väl tidigt. Om man själv får drömma lite så hade jag velat ha barn när jag är ungefär 20-25 tror jag, då har jag levt mitt tonårsliv, förmodligen flyttat hemifrån och då lärt mig att ta hand om mig själv. Jag är riktigt bra på att ta hand om mig själv och jag har varit det sedan jag var liten men jag känner inte att jag vill ha det ansvaret riktigt än. Angående viljan att veta vilket kön det är, jag hade velat veta vilket kön det är eftersom att jag vill fixa rummet, kläder och inredning innan det var dags. Annars sitter man där med en unge i famnen men inga saker alls till barnet, förutom matgrejer då (sked, mugg,napp osv..) men det är bara så jag ser det, nu vet jag att min mamma var en väldigt tidig mamma och hon klarade det ju ganska bra så varför skulle inte jag klara av det? Några andra tankar jag har fått för sjukdomen inom barnsuget är att eftersom att reumatism går i gener om ni förstår, så är jag otroligt rädd för att även mitt barn kommer drabbas av samma sjukdom, kanske värre. Och jag vill verkligen inte se mitt barn må dåligt, nu vet jag att mina föräldrar har gått igenom samma sak (nästan alla på pappas sida 6 mammas sida har reumatism så det var inte helt oväntat) men jag har en otroligt rädsla för det. Jag kommer inte kunna jobba heltid om jag fortfarande känner av det såpass mycket och då kanske jag inte ens får in tillräckligt mycket pengar, som ni märker så är jag en tänkare och tänker lite väl mycket om ganska onödiga saker, men egentligen..är det så konstigt att man är rädd över att sitt framtida barn inte kommer få ha ett bra liv, man kan ha ett bra liv fastän man är sjuk såklart men jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Barn får vänta helt enkelt!